Kristi himmelsfärdsdagen 2014 skulle jag och några vänner segla till Helsingfors.
Så blev det inte.
Vi seglade ut från Gävle trots kulingvarning, vi hade ju seglat över atlanten åt båda håll så det borde väl inte vara nån fara men ödet ville annorlunda. När vi kommit förbi Björns fyr skulle jag fixa nåt att käka men det var slut gas och när jag skulle byta tub slog luckan ner i skallen på mig. Vet inte hur länge jag var avsvimmad men jag värmde på korvarna iaf så vi kunde käka. När jag tagit en tugga av korven började jag må illa och spydde några gånger. Gick till kojs och när jag vaknade låg vi vid kajen i Mariehamn som var första stoppet. Kommer inte ihåg mycket efter det, vet att jag blev hämtad i Uppsala men hur jag kommit dit vet jag inte.
Har bara fragmentariska minnen av den sommaren, hösten och vintern.
Nästa starka minne var när jag gick till HC för jag trodde jag blivit dement, jag glömde allt och gjorde en massa konstiga saker utan att jag förstod varför?
Läkaren frågade om jag inte kände igen henne men det gjorde jag ju inte förstås.
– Jo, du var här i juni ifjol och hade slagit huvudet.
– Vadå? Har jag slagit huvudet?
Hade inte nåt som helst minne av det.
Efter skallröntgen och en massa andra undersökningar skrev hon remiss till hjärnrehabteamet i Sandviken där jag fick lära mig leva ett nytt liv med nya förutsättningar under två år. Tack alla på Rehab, särskilt Natascha som kunde förklara varför jag reagerade som jag gjorde i alla möjliga situationer.
Jag kan inte läsa några böcker längre, kan inte läsa mer än några rader förrän bokstäverna börjar hoppa runt och när jag hittar dem har jag redan glömt vad jag läst… Räkna är ännu svårare, åtminstone om det blir mer än plus och minus. Skriva går hyfsat men det går långsamt och är jobbigt. Tinnitus är inget kul men det fick jag också efter smällen, tre olika ljud det tjuter brummar och brusar oavbrutet. Huvudvärk för jämnan och lite yr i bollen, nedsatt finmotorik, särskilt i högerhanden hör också till men allt det jag räknat upp är inte så farligt ändå.
“Läkemedelsresistent kronisk depression av organisk genes” står det i läkarutlåtandet.
Hjärntrötthet och panikångest står det också…. Det är betydligt värre att leva med. När det är som värst vill man ju bara att det här jordelivet ska va över.
Nu e jag trött, fortsätter nån annan dag om jag kommer ihåg
