Idag Kungsfors

Kommer inte ihåg så mycket från de två första åren efter smällen i skallen men jag verkar ha överlevt i alla fall . Vet att jag jobbade som konstruktör, hyrde ut mig själv till en mindre konstruktionsfirma men eftersom jag hade så oredigt på “övervåningen” kunde jag inte fortsätta. Allt jag gjorde blev ju bara fel och jag var alltid så trött. Jag var så trött att jag närsomhelst bara somnade när jag satt vid datorn och jobbade. Har inte så stor koll på vad jag gjorde efter den tiden men jag har jobbat en del som snickare. Tyvärr har jag glömt åt vilka jag gjort jobben och har nog inte fakturerat alla heller… Ekonomin fick en hel del stryk som en följd av det så är det någon som känner på sig att ni är skyldig mig pengar är ni välkomna att höra av er.
Att bli så reducerad från att vara konstruktör till en svamlande lallare var en omställning som jag fortfarande inte klarar att hantera fullt ut men jag lär mig väl så småningom. Det har ju bara gått fem år än….
Jag har svårt att klara av när det blir för stimmigt och ha mycket folk omkring mig, har vänt och åkt hem igen många gånger när det varit många bilar på icas parkering då jag vetat att det skulle bli för jobbigt med allt folk.
Ett av de svåraste slagen var att bli övergiven av de man trodde skulle kunna hjälpa och stödja mig mest. Kan dock inte döma dem för jag var och är fortfarande inte lätt att ha att göra med men jag kanske lär mig som sagt.. Å andra sidan har folk som man inte trodde eller tänkte på kommit till undsättning när man behövt hjälp.
Svårast är nog att man inte orkar med att umgås med barn och barnbarn så mycket som man skulle vilja för jag blir så trött och irriterad och det vill jag ju inte, får nog bli eremit och bo i en koja i skogen tills allt kommit i ordning bakom pannbenet.