I marinan i Mindelo låg en restaurant som vi intog första kvällen, vi var trötta efter nio dygn till sjöss. Sex hungriga (inte sexhungriga) grabbar i avklippta jeans eller shorts och t-shirts som nog sett sina bästa dagar samt flip-flops på fötterna klev vi in i den modernt eleganta matsalen där en lika elegant kypare tog emot och visade oss till ett lite undanskymt bord. Kanske ville han inte att vi skulle skrämma bort andra kunder för vi såg verkligen vilda ut, en dryg vecka till sjöss gör underverk med frisyren. 
Vi beställde in några pilsner så vi kunde studera menyn i lugn och ro och prata lite med kyparen om vad han rekommenderade, kommer inte ihåg vad jag käkade men det smakade suveränt gott, jag kan absolut inte klaga på kapten J:s kokkonst men det här var riktigt gott. Pilsner, vin till maten för några av oss förrätter, varmrätter och desserter, kaffe och konjak och kanske nån grogg senare var vi riktigt mätta och belåtna. Till notan kom servitören med ett litet glas rom och den slank ju också ner… Sex grabbar som ätit och druckit sig väl ohungriga och otörstiga. Notan stannade på en knapp femhundring… Hade nog blivit samma summa per person hemma i Sverige. Vi lämnade bra med dricks och hotade kyparen med att komma tillbaka nästa kväll.
Dagen efter såg vi över båten lite, bunkrade det som fattades men mest slappade vi och drack öl, Strela på seglarbaren. På kvällen åt vi och drack på marinans krog, kyparen såg riktigt glad ut när han såg oss komma och vi fick lika bra service som första kvällen, kanske lite bättre t.o.m.. Efter maten drog vi vidare till en utebar och fortsatte dricka öl och när den stängde var jag och min kompis fortfarande nyfikna på kroglivet i stan men de andra drog ut till båten för att sova.Jag och kompisen frågade runt vart man kunde gå, klockan var ju bara elva men barerna stängde tydligen då. Vem vi än frågade var svaret “Club Experience” som var det enda etablissemanget som hade öppet i stan. Sagt och gjort, vi tog en taxi dit, det satt en man vid entren och gav oss ett kort som vi skulle lägga fram när vi beställde i baren så fick man betala hela notan när man gick ut.
Innanför dörren var bardisken där vi beställde varsin “strela” och fick ett varsitt streck på våra kort. Innanför baren var en korridor med bänkar på var sida och i änden på korridoren utförde en mycket lättklädd kvinna en avancerad “poledance”, lättklädd förresten det enda hon hade på sig var örhängen… Då började vi förstå att Club Experience var en bordell och i samma ögonblick hade vi en varsin lättklädd ljusbrun flicka i våra knän… De var inte för påflugna ändå och när vi förklarade att vi inte var ute efter deras tjänster lämnade de oss ifred. Vi blev inte så långvariga där men hur vi kom tillbaka till båten har jag inget minne av. 
Tredje dagen var den andra lik, kanske var jag lite “trött” efter besöket på klubben men på kvällen gick vi åter till”vår” restaurant för att begå vår middag men när vi kom in kom en av servitörerna och ledde oss till deras “bakficka”. Stället var abonnerat av nåt företag den kvällen och egentligen inte öppet för vanliga gäster men de gjorde undantag för oss.
Kyparen förklarade att menyn såg lite annorlunda ut den kvällen men kocken skulle fixa till nåt åt oss iaf. Först kom han med en kvadratmeterstor bricka med “pinnmat” som hade blivit över från öretagsevenemanget och sedan brickor från buffe`n med all möjlig mat som var lika gott som vanligt. Vi pratade med kyparn en stund och han förklarade att det inte kommit så många som de räknat med och vi skulle bara behöva betala för det vi drack men vi fick in en bricka med “överbliven” champagne.. Vi frågade även när de hade sin högsäsong för det hade varit så få gäster på stället när vi varit där och efter en stund sa han “-This week.This week is our high season!” Vi satt där och glodde dumt och när vi till slut rfågade vad han menade sa han”-You my friends, you are the season!” och log så brett som hans öron tillät. Vi beställde mera drickbart. Efter en stund kom han och frågade om vi kunde tänka oss att byta bord, alla företagsgästerna hade gått och de hade en trubadur däruppe som satt och spelade för ingen alls. Självklart sa vi och gick upp till matsalen där vi placerades framför spelemannen som blev synbart glad ut över att ha några att spela för…
Vi applåderade artigt efter varje låt och blev trakterade med drinkar som företaget som abonnerat stället betalade för. 
Sista dagen i Mindelo var vi ganska trötta men vi drack öl i seglarbaren , pratade med en holländare som var helgalen, fyllde gasoltuberna och slappade. Åt en sista gång på vårt stamställe där vi tömde fickorna på Escudos, tror nog de fick ganska bra med dricks men det var de värda. De hade ju blivit våra vänner! Kramade om dom och sa adjö med en tår i ögonvrån.
Morgonen efter checkade vi ut i hamnkontoret och drog mot Karibien….
