Var jag än gick blev jag erbjuden allehanda droger Ganja (cannabis), Cocaine, Amphetamine eller heroine. När jag avböjde deras utbud av uppåt- och nedåttjack ville de erbjuda flickor istället “pussy, pussy”- Very young, very beautiful! men jag var inte intresserad av att hyra nåt fruntimmer heller.
Nä,jag ville se Bridgetown istället å vi måste ju fixa lagret till propelleraxeln också. Kapten J och jag frågade runt och fick tag på en kille som hette Glenroy som lovade laga lagringen men det skulle ju ta några dagar och kosta en del förstås. Glenroy var en trevlig kille som varit i Sverige då han hade en flickvän från Stockholm. Vid Sverigebesöket hade han frusit hela tiden och det kan man ju förstå. Dessutom hade hans blindtarm passat på att bli inflammerad så han måste opereras på Karolinska. Under operationen hade hans kroppstemperatur börjat stiga okontrollerat men narkosläkaren förstod vad det var och packade in den olycklige västindiern i en massa ispåsar och fick till slut hejd på febern annars hade tempen stigit till blodet koagulerat och Glenroys saga varit all. Istället blev det en längre konvalescens, han var så klen efteråt att han fick lära sig att gå på nytt.
Det var nån genetisk defekt som gjorde att han var överkänslig mot narkosmedel som utlöst febern. Tydligen kom det från någon irländsk förfader som burit på den genen. Jag blev lite häpen och sa att då kanske vi är släkt för jag har samma fel i min genuppsättning. kanske vi var ättlingar till samme viking…
Han, enochfemti lång, knubbig och kolsvart, jag, enånittitvå lång mager blekfis.. Tänk ändå…
Jag och kompisen som jag var på Club Experience i Mindelo med gick ut en kväll och blev inknuffade på en nattklubb i utkanten av Bridgetown. Det blev en sån där “Deja Vu” för det var en blonderad ljusbrun tjej som gjorde konster på en rostfri stång där också. Hon hade lika mycket kläder som sin kollega på Kap Verde dvs ingenting… Vi blev inte långvariga där men på vägen ut tittade vi in bakom ett skynke där det pågick “lapdance” men inte sån man ser på amerikanska filmer utan här var flickorna helnakna och de betalande manliga kunderna hade byxor och kalsonger nere vid fotknölarna… Vi avlägsnade oss snarast.
Två dagar före julafton åkte tre av grabbarna hem och vi var bara tre kvar, jag kapten J och A.
Jag och kapten J var till “the Gap” en kväll för det var ju nöjescentrat på ön. St Lawrence Gap… jotack där var det hålligång! Barerna låg vägg i vägg hela vägen längs partygatan, kan verkligen rekommendera ett besök om ni kommer dit nån gång!
Fortsättning följer…
